tisdag 25 juni 2013
När man måste VÄLJA bort saknaden
Dagen började tungt. Trött och slut och väldigt grinig. Kämpade mig dock igenom dagen och se det vände! =) Ett besked vi väntat länge på kom idag och nu känner jag mig lugn. Kände även ett stort behov av att åka till Lennon och sätta blommor vid hans grav men vi valde att åka och handla lite nya kläder istället med Tindra. Ska åka till graven till helgen då jag inte måste "hålla ihop" utan kan släppa sorgen lös. Just nu kan jag inte det, jag måste fixa ännu ett dygn på jobb (ska jobba 89 timmar på 6 dagar så hjärnan börjar kännas mosig så tårar, sorg och saknad finns det inget utrymme för) men med lite familjetid, shopping och skön musik som får det att spritta i kroppen på mig så gick det att trycka undan det tunga jobbiga ännu lite mer. Kanske är det inte så bra att trycka undan men jag är en fighter och jag gör det jag måste göra för att överleva. Så jag väljer idag bort saknaden som karvar ur mig från insidan och lämnar plats för Avicii som jag tycker så mycket om. Musik, beat, dans och puls kan verkligen läka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så är det med oss som har kontrollbehov,vi har möjligheten att lägga in saker i olika fack för att användas när det finns tid och ork.Jag är inte säker på att det är en bra metod men ibland KAN man inte välja...kämpa på med jobbet och glöm inte att sorg tar tid!Kramen Ellinor
SvaraRaderaJag har pratat med min kurator om detta och hon säger att det är ett helt OK sätt att hantera sin tillvaro. Det är OK att dela in det i fack, låta det komma fram när tid/möjlighet/ork finns, bara man låter det komma fram och då vågar titta på det i vitögat.
SvaraRaderaMen det är precis så... ibland måste man trycka undan... livet är sånt. Det går inte att bryta ihop/sörja/gråta/bearbeta när som helst. Det är jobbigt som sjutton men ibland finns det viktigare saker så som att ta hand om det som ligger precis framför en. Men ibland vill man vara som ett litet barn och bara fulgråta rakt ut.
Sorg tar, tydligen, tid. Jag trodde att jag kommit över det värsta efter 6 månader och börjat jobba heltid igen. Men så kom sorgen och knockade över mig igen. Tyvärr i samband med starka känslor (bröllop och gravstättningen) men nu börjar det kännas bättre igen.
Kramen tillbaka!