Hej!

Ja men som ni antaligen redan förstått så är detta en EGOblogg. Rakt av. Rätt upp och ner. Jag har, den senaste tiden, funderat mycket över hur jag lever mitt liv, hur jag är gentemot mina medmänniskor, vad jag gör av det som livet gett mig och hur människor är emot mig. Tankarna blir ganska ofta snurriga och spretar lite hit och dit så denna bloggen får vara en plats där jag kan få ner mina högst personliga tankar så att jag kanske får lite struktur på dem och lär mig något av dem.

Jag har märkt att, när jag bloggar, så blir jag mer motiverad att genomföra de förändringar jag önskar. Har också hört många gånger att jag inspirerar andra människor när jag bloggar. Så bloggen har två syften - motivera och inspirera.

Jag väljer att vara helt öppen med vem jag är och ber därför er läsare att ta del av mitt skrivna ord på ett respektfullt sätt. Kommentera gärna, fråga och undra. Diskussioner är välkomna. Tips och ideer är jag glad för. Men vill du sitta bakom Anonym inloggning och kritisera eller smutskasta mig så ber jag dig att tänka efter en gång till, VAD tjänar det till? Blir någon av oss lyckligare, bättre människor, växer och känner oss viktiga genom att kränka och göra påhopp? Nä mest troligt inte ;) Så vi kan väl ge varandra ömsesidig respekt? Så nu har jag tagit det också. Synd att jag måste göra det men av erfarenhet så vet jag hur lätt det är för endel människor att skriva elakheter för att såra bara för att de har möjligheten att ta del av mina tankar och kan kommentera Anonymt.

Så igår, midsommarafton 2013, bestämde jag mig för att nu får det vara slut på "Slöa-och-slappa-Veran" som inte känner sig bekväm med sin vikt. Det får vara slut på "Ursäkta-att-jag-finns-Veran" som fått sin självkänsla rejält kantstött under det senaste året. Och det får vara slut på "Snälla-Veran" som går med på att människor kränker, kör över och behandlar mig som luft. MIN TID ÄR NU och det är bara jag som har anvaret för hur jag lever mitt liv. Så mina inlägg kommer att handla om mitt lilla intresse för LCHF (kan det passa mig? Eller finns det något annat sätt att äta som passar mig bättre?) Det kommer att handla om Att växa upp med MISSBRUKANDE FÖRÄLDRAR och vad det gjort med mig och hur jag kan välja att inte låta styras av det i vuxen ålder, Att sätta gränser och våga säga NEJ, Att våga säga JA och kliva ur min comfort zone, Att börja TRÄNA, Att få ihop livet som HELTIDSARBETANDE TONÅRSMAMMA, Att våga KÄNNA SORG och hur jag gjort/gör för att orka gå vidare i livet efter tragedier och så kommer jag nog att lägga upp mycket bilder på den mat jag lagar. Men jag kommer INTE att skriva en redogörelse för vad jag gjort på dagarna, det är inte så himla intressant. Eller så får ni följa mig på fb och instagram =)

Så nu kör jag på....