Här händer det grejer!

Jag har visst inte varit så aktiv på denna bloggen, fastnade på instagram istället =) Men jag tänkte skriva här då och då ändå. Dels för att dokumentera mina framgångar, livsstilsförändringar och även motgångar (lärdomar) men dels för att jag verkligen gillar att blogga och kommer att ha lättare att göra det när jag får en egen dator. (nu måste jag låna dotterns och fixa och trixa en massa innan jag kan blogga vilket blir för omständigt)

Såååå vad har hänt de senaste 5 veckorna (midsommarafton då jag startade ViktigaVeran Projektet)? Jo jag har gått från att, återigen, försöka gå ner i vikt med samma gamla metoder som jag alltid gjort. Det vill säga äta mindre, röra mig mer. Men så tänkte jag att jag ska nog fan ge LCHF en chans. Så jag började läsa på om detta. Sagt och gjort. Böcker lånades, internet genomsöktes och vänner utfrågades. Så körde jag igång. Ut med kolhydrater och in med fett. And guess what? Jag har gått ner 7,3 kg på 5 veckor och jag är konstant mätt och mår så bra! Jag har nog blivit lite frälst tror jag. =)

VARFÖR LCHF?
Jo för att jag har nu förstått sambandet med vad kolhydrater gör i kroppen. Mycket förenklat så gör kolhydrater så att att ditt insulin höjs, vilket i sin tur bildar ett hormon som är fettlagrande. Det är alltså sockret som gör dig fet, inte fettet. All forskning pekar på detta. När vi på 80-talet blev fetträdda och började äta lightprodukter med högt kolhydratinnehåll så har vi bara blivit fetare och fetare. Det är dags att återgå till ren och naturlig kost. Allt som är raffinerat, processat och förädlat (framställt inom industrin till låga kostnader så som tex margarin, mjöl och halvfabrikat)  är inte bra för våra kroppar. De ger oss viktökning, diabetes, värk i leder, kärlkramp osv. Det som är naturligt (kött, fisk, fågel, skaldjur, nötter, grönsaker och smör) är bra för våra kroppar. vi är byggda för att ha detta som födoämnen. Så när jag fick upp ögonen för detta så var valet inte svårt.

HUR ÄTER JAG DÅ?
Jag har under dessa veckor ätit ganska strikt LCHF (dvs försöker äta produkter som har kolhydrat max 5 gr/100 gr) och ofta väljer jag bort "LCHF-bröd" som jag bakat själv och äter bara osten, skinkan, salamin och baconosten. Dels för att smörgåsar är min last. Jag har ätit mig sjukligt fet en gång i tiden på smörgåsar och chips. Snacks och fett är min last. Sen har godis, kakor, choklad också smygit sig in men det är inte min akilleshäl. Så här ser en dag ut för mig:

07.00 2 koppar fettkaffe (kaffe mixas med osaltat smör och kokosfett)
11.00 ostpizza (6 skivor ost och 4 skivor salami på en tallrik som jag ställer in i micron 1 min. Lägger sen på philadelphiaost, paprika, pizzakrydda och bladspenat)
18.00 Middag. Tex kött, vitlökssmör och en stor sallad.
20.00 Kvällsmat. Tex rester av middagen eller hembakt bröd med baconost och en stor hög vitkålssallad.

Har dock läst in mig lite på Termitterad fasta. Det betyder att du äter ENBART mellan 14.00 -20.00. Därimellan fastar du, förutom att du dricker en fettkaffe på morgonen när du vaknar för att kicka igång kroppen att förbränna fett med fett. Måste dock läsa lite mer innan jag testar.

HUR MÅR JAG?
Skitbra helt enkelt. Jag är piggare, gladare, fylld med energi, har ett lugn i kroppen och känner mig bättre till mods än förr. Jag är aldrig hungrig. Jag behöver liksom inte kämpa i uppförsbacke (vilket du måste göra om du äter socker, som triggar igång ett sug som blir nästintill omänskligt att stå emot en längre period) utan jag har medvind. Jag äter mig mätt. På god mat. Frossar i skaldjur och lax. I kött med örtsmör. I kycklinggrytor med grädde i. Jag är inte uppsvälld i magen längre. Jag har inte magknip. Jag mår helt enkelt bra. Jag vet hur jag ska äta. Jag väljer mer och mer ekologiskt, närproducerat och naturliga råvaror. Det blir liksom en helhet som jag gillar väldigt mycket.

MÅLET?
Mitt mål var ju 76 kg. Men jag väger redan mindre och tänkte gå ner några kilon mer. Tror att mitt nästa delmål är 70 kg till mina 174 cm. Så lite har jag aldrig vägt så jag får se hur jag mår när jag är där. Trivs jag inte så lägger jag till lite mer bröd (fortfarande LCHF-bröd) och grönsaker, frukt och mejeriprodukter för att gå upp i vikt lite. Jag har en plan och jag har inte bråttom. Det behöver inte gå fort. Jag känner verkligen en inre lugn både i min mathållning och i övrigt i livet.

Stress = dåliga matval

På mitt jobb just nu är det GALET mycket att göra. Detta resulterar i att jag har ätit GALET dåligt denna veckan (om jag jämför med förra veckans exemplariska föredömliga perfekta matintag alltså) Vad händer då med mig? Tänker jag "Ja ja nya tag Veran. Ingen som har dött av lite för mycket kolhydrater och för få måltider. På´t igen bara tjejen!" Nä det gör jag ju inte. På en gång är jag tillbaka till tanken "Du är kass. Du klarar inte av att äta så som du önskat/planerat och du kommer aldrig att gå ner de kilon du önskar för du har ingen karaktär". Så himla himla dumt. Nu finns det ett gäng personer i Uppsala (säkert i övriga Sverige också *s*) som tycker att jag är lat, dum och utan karaktär men vad fan gör det? Det viktiga är vad jag tänker om mig själv. DÄR ligger min fokus. VAD tänker JAG om mig själv när jag inte är så där perfekt duktig? Och hur tar jag mig ur den onda spiralen?

Jag har faktiskt utarbetat en strategi för när jag känner så här. Tar det i några få korta punkter:

1) Påminner mig själv, dagligen, om hur härlig och fantastisk människa jag är och att jag verkligen förtjänar att må bra.

2) Upprepar mantrat "Du ÄR INTE dina misstag. Du GÖR misstag och de går att rätta till. Den enda som trycker ner dig är du själv. Sånt gör man inte när man är härlig och fantastisk!" 

3) Skapar vackra ting omkring mig. Som tex bilden ovanför. Ett litet arrangemang med örter, kryddor, oljor och ljus. Som tex ta på mig kläder jag känner mig fin i. Som tex dricka några glas gott dyrt vin med min fru och samtala med henne. Som tex att ta fina bilder och lägga upp på min instagram/blogg/fb. Sånt som gör att jag hittar små glädjeämnen i vardagen. Sånt som gör mig glad. Och jag gillar vackra ting.

4) Blir lite bättre på att säga "nej" till sånt som skadar/sårar/tar energi istället för att vara en nickedocka för att vara till lags och vara omtyckt. NEJ - jag kan faktiskt inte jobba vaken natt men inte få betalt för det. NEJ - jag kan inte jobba hur mycket övertid som  helst. NEJ - jag vill inte umgås med dig. NEJ - jag behöver inte din negativa energi, jag behöver människor i min närhet som uppmuntrar och är genuint ärliga. Jag har inte tid/ork/kraft att lägga tid på dig som bara vill utnyttja min snällhet/mesighet/godhet.

5) Fortsätta den vägen jag börjat på när det gäller livsmedelsval/matintag. Varför i hela världen ska jag ge upp efter bara 1,5 vecka bara för att några dagar har varit kassa? Inte i morgon - NU väljer jag sånt jag mår bra av och ger mig ut på en promenad med min älskade glädjande livfulla härliga musik i lurarna.

Låter säkert plättlätt för endel av er men detta har alltid varit en stor akilleshäl för mig. När jag känner mig misslyckad så liksom ger jag upp. Jag brukade säga till mig själv att jag är en "quiter", men det är jag inte längre. Det intressanta är att jag är jävligt förlåtande gentemot andra människor och ger dem nya chanser om och om igen men när det gäller mig själv så har nog självkänslan fått sig lite för många törner genom åren så jag liksom ger upp och tänker att jag är misslyckad, utom räddning, ett omöjligt fall. Det paradoxala är att jag väldigt ofta får höra att jag är så klok, så varm, så omtänksam, så stark osv. Och det är jag också. På många områden i livet. Där är jag som en gammal dam. Men på andra områden är jag som en liten rädd flicka. Scary. Men min verklighet. Mycket hänger ihop med mina personlighetsdrag som går väldigt mycket mot HSP (High Sensitive Personality) Men det tar vi en annan dag, i ett annat blogginlägg.