JAG. ÄR. VIKTIG.


Jag vill KÄNNA, LEVA, ANDAS och VARA viktig. Varje dag.


Här funderar jag över mitt liv, vad jag behöver, hur jag kan göra det bästa av det som livet erbjuder mig. Stort fokus kommer att ligga på att hitta en sundare livsstil, hur jag vill förhålla mig till mina relationer och den inre självförtroenderesan. Allt detta som gör att jag, med eftertryck, kan säga JAG ÄR VIKTIG och sträcka stolt på mig!

måndag 24 juni 2013

Att hinna med sig själv i vardagen

När vardagen rullar på hinner jag knappt med mig själv och mina vänner. Det enda jag hinner (och orkar) är att jobba, sova, laga mat, städa och tvätta. Sen är liksom dygnets timmar slut =/ Det är väldigt frustrerande. Jag skulle vilja ha mer tid till att umgås med både vänner och familj, jag vill ha tid till att göra sånt som jag tycker är roligt och jag vill känna att livet är mer än en strävan efter en ledig helg. Men eftersom mina (och fruns) arbetstider ser ut så som det gör så spenderar vi mycket tid på våra respektive arbeten. Det är fakta. Bara att acceptera. Men att hela tiden "räkna ner" dagarna till de efterlängtade lediga helgerna blir inte bra. Jag måste hitta ett sätt att skapa tid för annat därimellan.

Frågan är vad det är jag prioriterar idag som jag kan reducera så att jag hinner med sånt som jag mår bra av? På vinterhalvåret blir det mycket tv-tittande som liksom "stjäl" min tid. Man hamnar i soffan och blir sittandes där. Men så här på sommaren så tittar vi inte så mycket på tv. Så vart tar min tid vägen??? Måste klura lite på det. Jag vet ju att jag lägger ner mycket tid på hemmet och att det skall vara rent och städat. Avskyr när det är saker överallt och smutsigt. Men kanske jag kan effektivisera? Kanske jag kan ta mer hjälp från övriga familjemedlemar? ;)

Får nog bli ett familjemöte här inom en snar framtid. Jag vill faktiskt ha tid till att bara sitta i solen, gå ut på  promenader, plocka ögonbryn, ta ett långt bad, fixa naglar på salong, ta en kaffe med en vän och tjöta i några timmar, gå på stan utan ärenden. Familjen hjälper till men det är jag som "vill" göra allt själv så att det blir på mitt sätt (det enda rätta sättet) så jag får ju skylla mig själv. Är fullt medveten om detta. Ska jobba lite på att släppa kontrollen och lita på att andra kan. Annars får  jag ju snällt hugga i mig att min tid går åt till "måsten" och så är jag sur och grinig över det faktum att jag själv hamnar längst ner på listan. Dumt Veronica. Mycket dumt.

Se ett problem. GÖR NÅGOT ÅT DET. Du är inget offer och det är inte synd om dig. Du är kapten på din egen lilla skuta och har alla möjligheter i världen att förändra det du önskar.

Nu ska jag jobba vidare här och sen väntar läkarbesök. Är nervös och otålig. Tycker som sagt inte om att inte ha kontrollen. Och när det gäller vissa saker så måste man lita på andra. Så jag lutar mig lugnt tillbaka och följer med helt enkelt. Godmorgon!

2 kommentarer:

  1. Ibland så får jag nästan hicka av att läsa dina rader,det är som att läsa om mig!Tränar varje dag på att släppa kontrollen,det är ok om någon annan dammar,städar,putsar ,plockar även om det INTE blir på MITT sätt...men attans vad svårt det är...Inte för att andra inte vill och kan utan för att jag tycker att jag gör det bättre,snabbare och effektivare(!)Jag övar,övar,övar men det är svårt att släppa kontrollen,men jag jobbar på det hela tiden!!!Kram och lycka till/Ellinor

    SvaraRadera
  2. Men precis så... Du får gärna kliva in och ta lite ansvar och göra lite av jobbet (både hemma, i relationen, på jobbet) men mest troligt är jag inte riktigt nöjd med resultatet och då gör jag det hellre själv. Helt jävla galet ju =/ Men jag jobbar på det. Jag är precis som Bree i Desperate housewifes. Typ lite neurotiskt pedantiskt knasig men med ett jävlar anamma som jag utvecklat som en överlevnads strategi.

    vi kämpar tillsammans Ellinor. Men "kampen" ska vara liksom tillfredsställande och glädjefylld. vi får inte vara för hårda mot oss själva, då blir det bara bakslag.

    Kram!

    SvaraRadera