Här händer det grejer!

Jag har visst inte varit så aktiv på denna bloggen, fastnade på instagram istället =) Men jag tänkte skriva här då och då ändå. Dels för att dokumentera mina framgångar, livsstilsförändringar och även motgångar (lärdomar) men dels för att jag verkligen gillar att blogga och kommer att ha lättare att göra det när jag får en egen dator. (nu måste jag låna dotterns och fixa och trixa en massa innan jag kan blogga vilket blir för omständigt)

Såååå vad har hänt de senaste 5 veckorna (midsommarafton då jag startade ViktigaVeran Projektet)? Jo jag har gått från att, återigen, försöka gå ner i vikt med samma gamla metoder som jag alltid gjort. Det vill säga äta mindre, röra mig mer. Men så tänkte jag att jag ska nog fan ge LCHF en chans. Så jag började läsa på om detta. Sagt och gjort. Böcker lånades, internet genomsöktes och vänner utfrågades. Så körde jag igång. Ut med kolhydrater och in med fett. And guess what? Jag har gått ner 7,3 kg på 5 veckor och jag är konstant mätt och mår så bra! Jag har nog blivit lite frälst tror jag. =)

VARFÖR LCHF?
Jo för att jag har nu förstått sambandet med vad kolhydrater gör i kroppen. Mycket förenklat så gör kolhydrater så att att ditt insulin höjs, vilket i sin tur bildar ett hormon som är fettlagrande. Det är alltså sockret som gör dig fet, inte fettet. All forskning pekar på detta. När vi på 80-talet blev fetträdda och började äta lightprodukter med högt kolhydratinnehåll så har vi bara blivit fetare och fetare. Det är dags att återgå till ren och naturlig kost. Allt som är raffinerat, processat och förädlat (framställt inom industrin till låga kostnader så som tex margarin, mjöl och halvfabrikat)  är inte bra för våra kroppar. De ger oss viktökning, diabetes, värk i leder, kärlkramp osv. Det som är naturligt (kött, fisk, fågel, skaldjur, nötter, grönsaker och smör) är bra för våra kroppar. vi är byggda för att ha detta som födoämnen. Så när jag fick upp ögonen för detta så var valet inte svårt.

HUR ÄTER JAG DÅ?
Jag har under dessa veckor ätit ganska strikt LCHF (dvs försöker äta produkter som har kolhydrat max 5 gr/100 gr) och ofta väljer jag bort "LCHF-bröd" som jag bakat själv och äter bara osten, skinkan, salamin och baconosten. Dels för att smörgåsar är min last. Jag har ätit mig sjukligt fet en gång i tiden på smörgåsar och chips. Snacks och fett är min last. Sen har godis, kakor, choklad också smygit sig in men det är inte min akilleshäl. Så här ser en dag ut för mig:

07.00 2 koppar fettkaffe (kaffe mixas med osaltat smör och kokosfett)
11.00 ostpizza (6 skivor ost och 4 skivor salami på en tallrik som jag ställer in i micron 1 min. Lägger sen på philadelphiaost, paprika, pizzakrydda och bladspenat)
18.00 Middag. Tex kött, vitlökssmör och en stor sallad.
20.00 Kvällsmat. Tex rester av middagen eller hembakt bröd med baconost och en stor hög vitkålssallad.

Har dock läst in mig lite på Termitterad fasta. Det betyder att du äter ENBART mellan 14.00 -20.00. Därimellan fastar du, förutom att du dricker en fettkaffe på morgonen när du vaknar för att kicka igång kroppen att förbränna fett med fett. Måste dock läsa lite mer innan jag testar.

HUR MÅR JAG?
Skitbra helt enkelt. Jag är piggare, gladare, fylld med energi, har ett lugn i kroppen och känner mig bättre till mods än förr. Jag är aldrig hungrig. Jag behöver liksom inte kämpa i uppförsbacke (vilket du måste göra om du äter socker, som triggar igång ett sug som blir nästintill omänskligt att stå emot en längre period) utan jag har medvind. Jag äter mig mätt. På god mat. Frossar i skaldjur och lax. I kött med örtsmör. I kycklinggrytor med grädde i. Jag är inte uppsvälld i magen längre. Jag har inte magknip. Jag mår helt enkelt bra. Jag vet hur jag ska äta. Jag väljer mer och mer ekologiskt, närproducerat och naturliga råvaror. Det blir liksom en helhet som jag gillar väldigt mycket.

MÅLET?
Mitt mål var ju 76 kg. Men jag väger redan mindre och tänkte gå ner några kilon mer. Tror att mitt nästa delmål är 70 kg till mina 174 cm. Så lite har jag aldrig vägt så jag får se hur jag mår när jag är där. Trivs jag inte så lägger jag till lite mer bröd (fortfarande LCHF-bröd) och grönsaker, frukt och mejeriprodukter för att gå upp i vikt lite. Jag har en plan och jag har inte bråttom. Det behöver inte gå fort. Jag känner verkligen en inre lugn både i min mathållning och i övrigt i livet.

Stress = dåliga matval

På mitt jobb just nu är det GALET mycket att göra. Detta resulterar i att jag har ätit GALET dåligt denna veckan (om jag jämför med förra veckans exemplariska föredömliga perfekta matintag alltså) Vad händer då med mig? Tänker jag "Ja ja nya tag Veran. Ingen som har dött av lite för mycket kolhydrater och för få måltider. På´t igen bara tjejen!" Nä det gör jag ju inte. På en gång är jag tillbaka till tanken "Du är kass. Du klarar inte av att äta så som du önskat/planerat och du kommer aldrig att gå ner de kilon du önskar för du har ingen karaktär". Så himla himla dumt. Nu finns det ett gäng personer i Uppsala (säkert i övriga Sverige också *s*) som tycker att jag är lat, dum och utan karaktär men vad fan gör det? Det viktiga är vad jag tänker om mig själv. DÄR ligger min fokus. VAD tänker JAG om mig själv när jag inte är så där perfekt duktig? Och hur tar jag mig ur den onda spiralen?

Jag har faktiskt utarbetat en strategi för när jag känner så här. Tar det i några få korta punkter:

1) Påminner mig själv, dagligen, om hur härlig och fantastisk människa jag är och att jag verkligen förtjänar att må bra.

2) Upprepar mantrat "Du ÄR INTE dina misstag. Du GÖR misstag och de går att rätta till. Den enda som trycker ner dig är du själv. Sånt gör man inte när man är härlig och fantastisk!" 

3) Skapar vackra ting omkring mig. Som tex bilden ovanför. Ett litet arrangemang med örter, kryddor, oljor och ljus. Som tex ta på mig kläder jag känner mig fin i. Som tex dricka några glas gott dyrt vin med min fru och samtala med henne. Som tex att ta fina bilder och lägga upp på min instagram/blogg/fb. Sånt som gör att jag hittar små glädjeämnen i vardagen. Sånt som gör mig glad. Och jag gillar vackra ting.

4) Blir lite bättre på att säga "nej" till sånt som skadar/sårar/tar energi istället för att vara en nickedocka för att vara till lags och vara omtyckt. NEJ - jag kan faktiskt inte jobba vaken natt men inte få betalt för det. NEJ - jag kan inte jobba hur mycket övertid som  helst. NEJ - jag vill inte umgås med dig. NEJ - jag behöver inte din negativa energi, jag behöver människor i min närhet som uppmuntrar och är genuint ärliga. Jag har inte tid/ork/kraft att lägga tid på dig som bara vill utnyttja min snällhet/mesighet/godhet.

5) Fortsätta den vägen jag börjat på när det gäller livsmedelsval/matintag. Varför i hela världen ska jag ge upp efter bara 1,5 vecka bara för att några dagar har varit kassa? Inte i morgon - NU väljer jag sånt jag mår bra av och ger mig ut på en promenad med min älskade glädjande livfulla härliga musik i lurarna.

Låter säkert plättlätt för endel av er men detta har alltid varit en stor akilleshäl för mig. När jag känner mig misslyckad så liksom ger jag upp. Jag brukade säga till mig själv att jag är en "quiter", men det är jag inte längre. Det intressanta är att jag är jävligt förlåtande gentemot andra människor och ger dem nya chanser om och om igen men när det gäller mig själv så har nog självkänslan fått sig lite för många törner genom åren så jag liksom ger upp och tänker att jag är misslyckad, utom räddning, ett omöjligt fall. Det paradoxala är att jag väldigt ofta får höra att jag är så klok, så varm, så omtänksam, så stark osv. Och det är jag också. På många områden i livet. Där är jag som en gammal dam. Men på andra områden är jag som en liten rädd flicka. Scary. Men min verklighet. Mycket hänger ihop med mina personlighetsdrag som går väldigt mycket mot HSP (High Sensitive Personality) Men det tar vi en annan dag, i ett annat blogginlägg.

När man måste VÄLJA bort saknaden

Dagen började tungt. Trött och slut och väldigt grinig. Kämpade mig dock igenom dagen och se det vände! =) Ett besked vi väntat länge på kom idag och nu känner jag mig lugn. Kände även ett stort behov av att åka till Lennon och sätta blommor vid hans grav men vi valde att åka och handla lite nya kläder istället med Tindra. Ska åka till graven till helgen då jag inte måste "hålla ihop" utan kan släppa sorgen lös. Just nu kan jag inte det, jag måste fixa ännu ett dygn på jobb (ska jobba 89 timmar på 6 dagar så hjärnan börjar kännas mosig så tårar, sorg och saknad finns det inget utrymme för) men med lite familjetid, shopping och skön musik som får det att spritta i kroppen på mig så gick det att trycka undan det tunga jobbiga ännu lite mer. Kanske är det inte så bra att trycka undan men jag är en fighter och jag gör det jag måste göra för att överleva. Så jag väljer idag bort saknaden som karvar ur mig från insidan och lämnar plats för Avicii som jag tycker så mycket om. Musik, beat, dans och puls kan verkligen läka.

Att hinna med sig själv i vardagen

När vardagen rullar på hinner jag knappt med mig själv och mina vänner. Det enda jag hinner (och orkar) är att jobba, sova, laga mat, städa och tvätta. Sen är liksom dygnets timmar slut =/ Det är väldigt frustrerande. Jag skulle vilja ha mer tid till att umgås med både vänner och familj, jag vill ha tid till att göra sånt som jag tycker är roligt och jag vill känna att livet är mer än en strävan efter en ledig helg. Men eftersom mina (och fruns) arbetstider ser ut så som det gör så spenderar vi mycket tid på våra respektive arbeten. Det är fakta. Bara att acceptera. Men att hela tiden "räkna ner" dagarna till de efterlängtade lediga helgerna blir inte bra. Jag måste hitta ett sätt att skapa tid för annat därimellan.

Frågan är vad det är jag prioriterar idag som jag kan reducera så att jag hinner med sånt som jag mår bra av? På vinterhalvåret blir det mycket tv-tittande som liksom "stjäl" min tid. Man hamnar i soffan och blir sittandes där. Men så här på sommaren så tittar vi inte så mycket på tv. Så vart tar min tid vägen??? Måste klura lite på det. Jag vet ju att jag lägger ner mycket tid på hemmet och att det skall vara rent och städat. Avskyr när det är saker överallt och smutsigt. Men kanske jag kan effektivisera? Kanske jag kan ta mer hjälp från övriga familjemedlemar? ;)

Får nog bli ett familjemöte här inom en snar framtid. Jag vill faktiskt ha tid till att bara sitta i solen, gå ut på  promenader, plocka ögonbryn, ta ett långt bad, fixa naglar på salong, ta en kaffe med en vän och tjöta i några timmar, gå på stan utan ärenden. Familjen hjälper till men det är jag som "vill" göra allt själv så att det blir på mitt sätt (det enda rätta sättet) så jag får ju skylla mig själv. Är fullt medveten om detta. Ska jobba lite på att släppa kontrollen och lita på att andra kan. Annars får  jag ju snällt hugga i mig att min tid går åt till "måsten" och så är jag sur och grinig över det faktum att jag själv hamnar längst ner på listan. Dumt Veronica. Mycket dumt.

Se ett problem. GÖR NÅGOT ÅT DET. Du är inget offer och det är inte synd om dig. Du är kapten på din egen lilla skuta och har alla möjligheter i världen att förändra det du önskar.

Nu ska jag jobba vidare här och sen väntar läkarbesök. Är nervös och otålig. Tycker som sagt inte om att inte ha kontrollen. Och när det gäller vissa saker så måste man lita på andra. Så jag lutar mig lugnt tillbaka och följer med helt enkelt. Godmorgon!

Den dära förbannade vikten

OK. Vägde "in mig" i fredags, på midsommarafton, 82,1 kg. Inte direkt en vikt jag känner mig bekväm med till mina 174 cm om man säger så. Inte så att jag känner mig fet men det är heller inte en hälsosam vikt. Detta skall det bli ändring på var det tänkt =) Hur ska jag göra då? Jag tar det steg för steg. Plockar först och främst bort godis, chips och annat junk. På helger och vid festligare tillfällen så väljer jag "det bättre" alternativet. Sen plockar jag stegvis bort kolhydrater ur den vardagliga kosten. Enkla livsmedel så som pasta, ris, potatis och vitt bröd är puts väck (fullkornsbröd äter jag till frukost) det som är svårare att komma åt tar jag allt eftersom.  Proteiner i alla dess former frossar jag självklart i och massor av grönsaker till det. Har en nyfikenhet på LCHF men jag ska läsa på mer och fråga ut bästaste vännen, som ätit LCHFigt ett bra tag nu, innan jag tar beslutet att kliva på den linjen. Men så länge så gör jag ovanstående förändringar, vilket jag tror att jag kommer långt med.

Så med relativt enkla medel tänkte jag gå ner i vikt. Trivs bra med att väga 76 kg. Får se vart jag hamnar. 78 kg brukar min kropp liksom stanna vid =/ Med andra ord ska jag gå ner 6 kg. Kanske inte låter så mycket för endel av er och andra undrar säkert varför mitt mål är vid 76 kg och inte 66 kg.  Eller? ;)Det är enkelt.  Jag har aldrig vägt 66 kg i vuxen ålder och tror inte att jag skulle känna mig bekväm med det. 76 kg... då känner jag mig vacker, sund och kvinnlig. Och det är ju jag som ska trivas med mig =)

Har jag några läsare som också tänker gå ner några/många kilon i vikt? Kanske kan vi peppa varandra? Hur gör du? Några av mina vänner dricker proteindrinkar och andra äter LCHF. Hur går det för er? Tell me. Jag vill liksom inte vara själv på denna lilla ö ;)

Nästa gång jag ställer mig på vågen är på fredag den 28 juni. Bildbevis och lite reflektioner över veckan som varit kommer. Hej på en stund!

Hej!

Ja men som ni antaligen redan förstått så är detta en EGOblogg. Rakt av. Rätt upp och ner. Jag har, den senaste tiden, funderat mycket över hur jag lever mitt liv, hur jag är gentemot mina medmänniskor, vad jag gör av det som livet gett mig och hur människor är emot mig. Tankarna blir ganska ofta snurriga och spretar lite hit och dit så denna bloggen får vara en plats där jag kan få ner mina högst personliga tankar så att jag kanske får lite struktur på dem och lär mig något av dem.

Jag har märkt att, när jag bloggar, så blir jag mer motiverad att genomföra de förändringar jag önskar. Har också hört många gånger att jag inspirerar andra människor när jag bloggar. Så bloggen har två syften - motivera och inspirera.

Jag väljer att vara helt öppen med vem jag är och ber därför er läsare att ta del av mitt skrivna ord på ett respektfullt sätt. Kommentera gärna, fråga och undra. Diskussioner är välkomna. Tips och ideer är jag glad för. Men vill du sitta bakom Anonym inloggning och kritisera eller smutskasta mig så ber jag dig att tänka efter en gång till, VAD tjänar det till? Blir någon av oss lyckligare, bättre människor, växer och känner oss viktiga genom att kränka och göra påhopp? Nä mest troligt inte ;) Så vi kan väl ge varandra ömsesidig respekt? Så nu har jag tagit det också. Synd att jag måste göra det men av erfarenhet så vet jag hur lätt det är för endel människor att skriva elakheter för att såra bara för att de har möjligheten att ta del av mina tankar och kan kommentera Anonymt.

Så igår, midsommarafton 2013, bestämde jag mig för att nu får det vara slut på "Slöa-och-slappa-Veran" som inte känner sig bekväm med sin vikt. Det får vara slut på "Ursäkta-att-jag-finns-Veran" som fått sin självkänsla rejält kantstött under det senaste året. Och det får vara slut på "Snälla-Veran" som går med på att människor kränker, kör över och behandlar mig som luft. MIN TID ÄR NU och det är bara jag som har anvaret för hur jag lever mitt liv. Så mina inlägg kommer att handla om mitt lilla intresse för LCHF (kan det passa mig? Eller finns det något annat sätt att äta som passar mig bättre?) Det kommer att handla om Att växa upp med MISSBRUKANDE FÖRÄLDRAR och vad det gjort med mig och hur jag kan välja att inte låta styras av det i vuxen ålder, Att sätta gränser och våga säga NEJ, Att våga säga JA och kliva ur min comfort zone, Att börja TRÄNA, Att få ihop livet som HELTIDSARBETANDE TONÅRSMAMMA, Att våga KÄNNA SORG och hur jag gjort/gör för att orka gå vidare i livet efter tragedier och så kommer jag nog att lägga upp mycket bilder på den mat jag lagar. Men jag kommer INTE att skriva en redogörelse för vad jag gjort på dagarna, det är inte så himla intressant. Eller så får ni följa mig på fb och instagram =)

Så nu kör jag på....