Stress = dåliga matval

På mitt jobb just nu är det GALET mycket att göra. Detta resulterar i att jag har ätit GALET dåligt denna veckan (om jag jämför med förra veckans exemplariska föredömliga perfekta matintag alltså) Vad händer då med mig? Tänker jag "Ja ja nya tag Veran. Ingen som har dött av lite för mycket kolhydrater och för få måltider. På´t igen bara tjejen!" Nä det gör jag ju inte. På en gång är jag tillbaka till tanken "Du är kass. Du klarar inte av att äta så som du önskat/planerat och du kommer aldrig att gå ner de kilon du önskar för du har ingen karaktär". Så himla himla dumt. Nu finns det ett gäng personer i Uppsala (säkert i övriga Sverige också *s*) som tycker att jag är lat, dum och utan karaktär men vad fan gör det? Det viktiga är vad jag tänker om mig själv. DÄR ligger min fokus. VAD tänker JAG om mig själv när jag inte är så där perfekt duktig? Och hur tar jag mig ur den onda spiralen?

Jag har faktiskt utarbetat en strategi för när jag känner så här. Tar det i några få korta punkter:

1) Påminner mig själv, dagligen, om hur härlig och fantastisk människa jag är och att jag verkligen förtjänar att må bra.

2) Upprepar mantrat "Du ÄR INTE dina misstag. Du GÖR misstag och de går att rätta till. Den enda som trycker ner dig är du själv. Sånt gör man inte när man är härlig och fantastisk!" 

3) Skapar vackra ting omkring mig. Som tex bilden ovanför. Ett litet arrangemang med örter, kryddor, oljor och ljus. Som tex ta på mig kläder jag känner mig fin i. Som tex dricka några glas gott dyrt vin med min fru och samtala med henne. Som tex att ta fina bilder och lägga upp på min instagram/blogg/fb. Sånt som gör att jag hittar små glädjeämnen i vardagen. Sånt som gör mig glad. Och jag gillar vackra ting.

4) Blir lite bättre på att säga "nej" till sånt som skadar/sårar/tar energi istället för att vara en nickedocka för att vara till lags och vara omtyckt. NEJ - jag kan faktiskt inte jobba vaken natt men inte få betalt för det. NEJ - jag kan inte jobba hur mycket övertid som  helst. NEJ - jag vill inte umgås med dig. NEJ - jag behöver inte din negativa energi, jag behöver människor i min närhet som uppmuntrar och är genuint ärliga. Jag har inte tid/ork/kraft att lägga tid på dig som bara vill utnyttja min snällhet/mesighet/godhet.

5) Fortsätta den vägen jag börjat på när det gäller livsmedelsval/matintag. Varför i hela världen ska jag ge upp efter bara 1,5 vecka bara för att några dagar har varit kassa? Inte i morgon - NU väljer jag sånt jag mår bra av och ger mig ut på en promenad med min älskade glädjande livfulla härliga musik i lurarna.

Låter säkert plättlätt för endel av er men detta har alltid varit en stor akilleshäl för mig. När jag känner mig misslyckad så liksom ger jag upp. Jag brukade säga till mig själv att jag är en "quiter", men det är jag inte längre. Det intressanta är att jag är jävligt förlåtande gentemot andra människor och ger dem nya chanser om och om igen men när det gäller mig själv så har nog självkänslan fått sig lite för många törner genom åren så jag liksom ger upp och tänker att jag är misslyckad, utom räddning, ett omöjligt fall. Det paradoxala är att jag väldigt ofta får höra att jag är så klok, så varm, så omtänksam, så stark osv. Och det är jag också. På många områden i livet. Där är jag som en gammal dam. Men på andra områden är jag som en liten rädd flicka. Scary. Men min verklighet. Mycket hänger ihop med mina personlighetsdrag som går väldigt mycket mot HSP (High Sensitive Personality) Men det tar vi en annan dag, i ett annat blogginlägg.